Det har nu gått en hel månad sedan jag hörde de första skriken från bolådan och jag yrvaket sprang upp och höll Moa sällskap när hon födde sina ungar.
Jag har sagt det förr och säger det igen, det är otroligt vad tiden bara springer iväg.
Nu börjar personligheterna så smått att träda fram hos kattungarna och det blir dagligen lite mer spring i benen.
Bolådan är utbytt mot en inhängnad med nät så att de nu kan gå runt lite.
I går fick de för första gången smaka på välling och det är lika roligt varje gång att titta på dem när de för första gången ska lapa i sig detta goda.
Först så förstår dom inte att det är något som är ätbart. När man lägger lite i munnen på dem och de får smak för det goda uppstår problemet kring hur man ska få det i sig??
Det slår aldrig fel.... varenda kattunge börjar med att bita på tefatskanten.
När de efter en stund förstår att detta inte fungerar utan att man måste ut med tungan så kommer nästa problem, nämligen nosen..... att få till det att lapa i sig är inte så lätt de första gångerna. Nosen åker i vällingen och det fnyses hej vilt.
Efter några klumpiga försök får de ändå till det och lapar i sig av välbehag.

Då alla har fått i sig så mycket välling som de orkar ser man hur de tar sikte på den sköna tygkorgen för att vila i en stund. Det är inte långt kan jag lova men vad händer? Jo efter kanske 10 stapplande steg i rätt riktning tar tröttheten ut sin rätt och hela högen, bestående av 5 kattungar lägger sig halvvägs till korgen, helt utmattade. Där ligger de någon timma. Det rycker i kropparna av mätthetskänsla och av drömmarna samtidigt som Moa frenetiskt tvättar dem rena från ev. välling som kommit i pälsen.

För Er som har haft kullar vet vad jag menar när jag skriver att beskåda kattungar är bättre underhåll än vad tv:n många gånger erbjuder ;=)

Uteplatsen till Chilly och Moa är nu så gott som klar. Som jag tidigare skrev så var den inte planerad att vara så stor och det blev den inte heller. Syftet var f a att Chilly som ju tycker att det bästa som finns är att få ligga i skuggan och vila skulle kunna få sitt lilla tillhåll.
Det är ett par små korrigeringar kvar och jag återkommer med bilder när allt är klart.